tisdag 13 maj 2014

Påbörjad balresning

Tänkte vi skulle lägga på första putslagret direkt, så balarna är brandskyddade och inte dammar. Då går det inte åt så mycket bajs, tror jag. Hämtade hundra liter i några tunnor. Tog bara de färska blajorna med en gödselgrep och lastade in. Jag hade glömt hur mycket kor skitar ner. Gummistövlar hade jag förstås med mig, men jag skulle tagit ett par särskilda byxor också.



Nästa förberedning, tillverkning av stora synålar. 6 mm rundstav som är tillplattad, format med vinkelslipen och fått ett hål borrat. Orkade inte göra upp en eld och smida, lämnade in dom till en verkstad istället.
Nålarna i böckerna brukar ha ett L i änden så man kan skjuta på bättre. Fattar inte riktigt varför, då kan man ju inte dra nålen rakt genom balarna.



Vi prövar taktiken att sätta balarna i live med insidan. Hålls på plats inåt av kluvna ströläkter från bygghandeln. Dom slängs, så de kan man få om man är snäll.



Sista balen blev förstås ett piss. Går varken in på höjden eller bredden. Hammarbandet och bärlinan är i vägen.



Utifrån. Prövade lite olika sätt innan jag tröttnade och drevade hela skiten med lösa höflagor. Vid snedsträvorna gjorde vi så att vi satte in balar som är lite för korta, skär av banden så de väller ut och sparkar tills de är i liv med insidan. Sen band vi om runt snedsträvan.



Nu har vi sytt fast balarna mot ströläkterna så inte balarna jäser ut. Annika stod på insidan och jag på utsidan. Sen skickade vi nålen fram och tillbaka och drog åt balsnöret så hårt vi kunde efter varje stygn.

Jag hade inte tänkt på att man behöver rätt mycket extra balsnöre. Som tur var hade Bengt-Göran en extra rulle hemma. Slapp vi åka till Motala bara för det.



Annika har börjat lägga första putslagret. Slickersen, som Ulf Henningsson säger, är till för att öka vidhäftningen för nästa lager. Man liksom masserar in det tunt i balarna med händerna. Vi tycker om nitrilhandskar, då vi upplever att lerputs torkar ut huden.



Annika drevar i håligheter med lös halm efter att vi har sytt facket. Man bara mosar in med handen så hårt man kan.



Från utsidan. Jag funderar på hur man ska säkra vidhäftningen för putsen mot snedsträvorna.



Provade att spänna upp en meter bred remsa kokosnät över första snedsträvan, men blev inte nöjd. Det var ett jädra jobb att fästa nätet mot halmbalarna. De behöver egentligen inget nät om bara balarna är hårda, putsen fäster så bra ändå.

Gick ner till en halvmeter bred remsa bara över strävan som jag klämde fast med mer kluven ströläkt. Gjorde en massa yxhugg först också, och några häft på mitten av strävan.

Blev inte heller nöjd med min packning av halmen längst upp i facken. Det var svårt att putsa. För mjukt. Spikade på några läkter för att pressa till det.



Annika putsat färdigt insidan. Hon vägrade gå in på ICA efteråt och handla. Riktigt insmetad i puts hela hon.
Inkommande vattenslangen sticker upp i förgrunden, om någon nu undrar.



Detta är förströelse i väntan på finvirket till vindskivorna. Hoppas de får fingrarna ur röven snart och klyver till det.

/Peter


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar