tisdag 27 maj 2014

Samtal med Ulf om lerkalksputsen

Kände att det var dags att ringa till Ulf Henningsson och prata allvar igen. Ska försöka skriva lite anteckningar åt mig själv innan det faller ur samtalet faller ur minnet.

Till att börja med tyckte han det var onödigt att lägga på klisterputsen så snabbt som vi gjort hittills. Bättre att lägga utstockningsputsen direkt på klisterputsen.
Du hade rätt Annika, jag fel. I vanlig ordning. Men min tanke var, eh, god?

Att det regnade på sidan av balarna gjorde inte ett skit. Torkar ur igen, får dock inte regna ovanifrån. Brand behövde jag inte oroa mig nåt vidare över heller, när halmen är hårt packad i väggen.

Apropå packning tycker jag att jag balar väggarna långsamt. Ulf höll inte med, man kunde inte bala för noggrant. Sparar gråt vid putsningen. Det är väl en fördel med att jag hetsade på klistret fram tills nu, då lärde jag mig hur noga det lönar sig att vara.

Kobajs tyckte han man skulle vara lite försiktigare med inomhus, då ventilationen och uttorkningen var sämre, det kunde leda till mögelväxt på putsen om man hade otur, eller om bajset hade stått ett tag och brutits ner innan det blev putskomponent.

Utstockningsreceptet tyckte han borde bli nåt sånt här:
1 del lera
2,5-3 delar sand
1/2 till 1 del färsk kobajs
mycket halm, så den blir riktigt trådig

Utanpå utstockningen ska det ju komma ett övergångslager. Lerkalkputsen, som Ulf benämnde det. 12 till 15 mm tjockt. Han tycker om S:t Astier NHL 5 i den har jag för mig.

Den brukade han tillreda genom att blanda 50/50 lerputs och kalkputs. Alltså gör han en sats lerputs och lägger åt sidan, sedan gör han en sats kalkputs och häller sedan i lerputssatsen igen.

Jag undrade över åtgången av kalk. Han trodde att sex säckar skulle räcka till vårt hus. Jag tycker det låter lite, men det går ju att köpa mer när man putsat en sida och sett vad som går åt.

Ganska feta putser, då han upplevde att leran och kalken tog ut varandra på något vis.
Strömningarna på kontinenten var visst nu att man började blanda i koskit även i lerkalkputs, då man upplevde att även den blev starkare och smidigare av det.
Som armering i denna puts var han förtjust i hampafiber. Gärna orensad med växtdelar i. Han blandade gärna i halm också, så han fick två sorters grovlek på fibrerna.

1 del lera
1 del kalk
4-5 delar sand
upp till 1 del (!) färsk koskit
1? del armering, gärna hampa eller annat finfibrigt, halm funkar också

Sen sade han massa andra saker, men det var allt jag kommer ihåg. Jag blir nog aldrig nån vidare journalist, det är en sak som är säker.

Tillägg, bad Ulf korrekturläsa så inte detaljerna blev helt fel.

Hej Peter

Jovars, journalisttakterna är i behåll. Lite reservationer för att fiberandelarna kan behöva ökas gentemot recepten du formulerat så att grundputsen/utstockningen känns relativt riktigt trådig men ändå blöt nog att ergonomiskt applicera. Ej kodynga i kalkputs men väl lerkalk. Annars fint.

/Peter

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar