onsdag 11 juni 2014

Putsens anslutning mot grunden

Syster Yster påtalade att en lätt lutning på stuprörsfästena inte är fel, så att vatten får en chans mindre att rinna in i väggen. Hade faktiskt gjort det, men bara eftersom jag inte kan borra rakt.



Innan det blev för stekigt tog jag chansen och byggde ställning runt österhörnet, så det är gjort.



Putsen kryper nedåt på hörnet, långsamt som en brun glaciär.



Ett klur jag skjutit på var hur putsen skulle ansluta mot grunden. Nu kunde jag inte skjuta upp det längre. Östen på bygghandeln trodde inte jag behövde göra nåt särskilt alls då leca inte suger så mycket fukt.
Är man riktigt seriös kan man sätta en plåt.

Det blev en medelväg som visade sig vara mycket smidig. Överblivet syllgummi som jag klistrade mot syllen med lerklister. Sen skär vi av gummit som sticker ut innan vi lägger finputsen.



Lade lerputs i lecablockens armeringsspår så att inte gummit kan glida ner och bilda en eventuell vattenficka.
Det ska ju inte hända, men ändå.



Gått över till att köra hälften putssand och hälften stendamm, typ 0-8 mm? Sånt man sätter plattor i. Det blir lite grövre struktur på ytan. Inbillar mig att nästa lager kommer fästa bättre då.

Har en liten hög som grävarn felbeställde.



Är väldigt glad över den här trefasblandaren. Stark som ett as. När man öser i sjukt mycket halm i putsen känns det som att det blir tungt. Putsen är alldeles varm av friktionen när man tar ut den.

/Peter

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar