måndag 18 augusti 2014

Dräneringsslang över åkern

I lördags åkte jag på en heldag med jourutryckning. Tog igen det genom att gråta till mig ledigt idag istället.
Gräv Roland ville ha en extra slav som kunde skyffla grus.

En karm blev monterad igår i alla fall. Nu ska den bara drevas, nätas, få fönsterbleck, få krönlist och putsas in... Annika nöter på med sina fönster, men jag är så förvirrad att jag knappt kan redovisa det. 
Är väldigt stolt över henne.



Teleledningar är visst känsliga för avgrävning. Men här hade gubbarna varit ordentliga en gång i tiden och täckt över den med plankor. Helt sjukt vad konserverade dom blir i jorden. Ser dagsfärsk ut.



Gubbarna hämtar höjden i rensbrunnen de eventuellt vill koppla in sig i. Man börjar alltid gräva i lägsta änden och jobba sig uppåt. Här nöjde de sig med 3 promille fall de första femtio metrarna för att komma ner lite.

Givetvis är den jävla stammen på fel sida vägen. Vi vill inte gräva sönder vägen innan turistsäsongen är över, och vi fått välsignelse av vägsamfälligheten.



Degigt på åkern. Roland får släpa sig fram med skopan. Gamla Åkerman hjulgrävare är väl inte det mest terränggående som skapats.



Jag har slavjobbet att följa efter med hjullastaren och lägga dränerande grus runt ledningen.
Efter femtio meter skakade händerna som om jag hade Parkinsons när jag tog vätskepauser. Mys.

Riktigt sjukt var att det mitt i leråkern kom en bit på tjugo-trettio meter med ren sand. Den hade jag gärna sett legat uppe hos oss istället. Då hade vi sparat in bortåt femtio tusen på avloppet.

Jag tror ju att vårt dränvatten kommer infiltreras järnet när/om det kommer så långt, men Roland fegade.
Han har väl rätt, vi kan ju inte vara säkra på att sandområdet kan dränera någon annanstans.

När man lägger dräneringar så här kortsluter man på sätt och vis vattnets vanliga migration genom jorden. Om vi lägger ner en ledning som bara slutar i ingenting kan det bli sjukt surt och geggigt där.
Svårt att veta.



Nu är vi klara. Står på en bit i mitten där vi lagat ett dräneringsrör vi grävde av. Vi hoppades förstås på en stam där vi kunde kopplat in oss. Men icke.


Planen med detta är att gräva över vägen i höst och ansluta i rensbrunnen på andra sidan. Nu slutar slangen i en grushög så att eventuellt vatten som stannar väller upp till ytan.

Den som lever får se. Nu kan grannen plöja över det här och så nåt annat. Skönt att det här orosmolnet är klart.

/Peter

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar