lördag 25 oktober 2014

Iskokern mantelskorsten, del 6

Idag hade jag uppammat motivation nog för ett nytt försök på den här surdegen. Målsättningen var att komma så högt som gick utan att öppna taket.

Ett sista block går att få upp innan jag måste klura ut något annat än en bock att stå på.



Varför kunde jag inte skaffa mig något normalt intresse? Vad hade dataspelen gjort mig för ont för att jag skulle svika dom på det här sättet?

En ställning ihopfulad. Leve skruvdragaren!



Sista biten, helt omöjlig att få dit bruket innan jag kasade upp den. Alldeles för tungt! Dags att fula ihop nåt igen.



Loda fram mittpunkten, typ...



En liten travers fick det bli. För att klara den snåla höjden blir dock vinkeln på stropparna väldigt arg.
Drog in 5*80mm träskruv i blocket att lyfta i. Skulle valt något stabilare än balsnöre att lyfta i, men det höll.



Ibland chockeras jag av min egen envishet.



Det gick! Kunde hissa upp blocket och låsa så jag fick en tre cm glipa att smyga in bruk i och sedan sänka det lite stilla så man inte splattar något hörn.
Till och med i våg utan hamrande. Änglar sjunger!

Nu även lirkat ner sista rören liggandes dubbelvikt mellan taket och skorstenen. Fylla upp med leca var inte det minsta smidigt det heller.
Fick lirka en liten spann över nockbalken med en småskvätt i taget.



Jag brukar aldrig vara helt nöjd med arbetet jag utför. Men det här är jag faktiskt stolt över att jag redde ut. Något av det tyngsta skit jag någonsin gjort, rent viktmässigt.



Hann till och med storstäda bygget invändigt. Nice.

/Peter

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar