lördag 28 februari 2015

Halmhus 2.0, diagonalsträvning

Något som nämns väldigt lite inom halmhusbygge är diagonalsträvning. Själva principen med halmhus är att fylla utrymmet mellan stående bärande träelement med halmbalar.
Vi struntar i lastbärande halmhus nu, för dom får man ändå inte bygga i Skitlandet Sverige.

Grundtanken med detta är väl att spara in mängden träd man måste mörda, samt användandet av dyr isolering. 
Och att vara "ett med naturen" och "ekologiskt", förstås. Som om veteodling skulle vara ett dugg jävla miljövänligt, liksom. Det är ju odlat på en säsong dock, mindre än stockar till en liggträstomme.
40 år? 70 år? Kanske jämnar ut sig.

En svaghet med träpinnar som står rakt upp är deras tendens att ramla omkull om man juckar eller blåser på dom. Binder man ihop dom med vågräta reglar, (hammarband) vill dom likt förbannat ramla omkull, fast alla på samma gång.

Inom modernt byggande löser man det genom att montera olika former av byggskivor mellan de stående reglarna. 
Då uppnår man någonting som kallas för skivverkan. Skivor viker sig inte åt sidan eftersom dom är, ja skivor.

När man bygger med halmbalar vill man dock inte använda skivor, de tillhör liksom ett helt annat byggsystem än halmbalar. 
Då vill man belägga balarna med puts istället. Puts och halmbalar bildar ett byggsystem ihop. Ett laminat om man så vill.

Då måste man få sin diagonalstabilitet någon annanstans. I praktiken blir inte det här ett problem eftersom putsen bildar en enorm byggskiva som ger en brutal diagonalstabilitet.
Vårt hus är helt stumt nu när det blåser som fan, och då saknas ändå ena sidan puts än så länge.

Problemet är snarare teoretiskt då det inte finns en byggkonstruktör som är villig att räkna på din puts skivverkan. Den går inte att CE-märka eftersom den är, ja hemgjord.

Man måste alltså ge konstruktören en snuttefilt i form av extra stabilitet som han reder ut att räkna på.



Jag hade fällt in snedsträvor av i exemplet byggreglar dimension 36*70 mm. Så många som 
krävs för att få konstruktören att sluta tjuta.
Vill han ha tjockare? Visst, han får det. Bredare? Visst, han kan få det. Blir de bredare än 95 mm
skulle jag dock klä över dom med något putsnät, en komplikation.


När vi monterar balarna i stommen får vi dock problemet att balar INTE gillar att monteras mot snedsträvor. då går dom ju inte in hela vägen, 
Använder man dock stående balar med snörena avskurna finns en smidig lösning, upptäckt av halmhusmupparna på Halmfrid, lagom när de balat färdigt.

"Sticksågblad för mjuka material." Lyxigt med Feeeeeestool förresten. Vill jag också ha.



Ett långt blad med formen av en brödkniv. Det skär halm ganska bra, något som få verktyg annars klarar. Vinkelslip är det enda jag vet, den är för klumpig och skär för grunt.

Kör in balen så långt att bladet går in typ 40 mm i balen när du för sticksågen längs diagonalsträvan och kör på. Rafsa bort lösskurna strån och skjut in balen i liv med yttre reglarna.

Smack, nu ska jag duscha och däcka. Jobbdag imorgon igen. Usch. 

/Peter





3 kommentarer:

  1. Hej igen! Jodå! Halmbalshus där halmbalarna bär upp taket finns i Sverige! Varför skulle inte det vara tillåtet? På grannön blir ett sådant färdigt för inflytt nu i vår.

    SvaraRadera
    Svar
    1. För att vi bor i ett land där byråkratin är förkrossande? I alla fall tidigare har det varit tvärstopp.
      Mycket glädjande att det kommer upp ett självbärande halmhus!
      Då finns det prejudikat för kommande byggen.
      Du vet inte någon som fått tillstånd till självbärande jordhus?

      /Peter

      Radera
  2. Visst håller jag med om den förkrossande byråkratin! Jag sitter här och försöker få till ett bygglov....
    Tyvärr har jag inga jordhus att tipsa om. Lycka till där!

    SvaraRadera