torsdag 26 februari 2015

Om yrkesheder

Annika hade med sig en present till mig från biblioteket idag, Shop Class as Soulcraft.



Det verkar vara en motorcykelmekaniker som filosoferar kring lyckan och tillfredställelsen som finns att hämta i praktiskt arbete.
Att jag, en mekaniker som tänker för mycket läser den är förmodligen att predika för kören.
Får ge den en chans.


Någonting jag funderar över är att yrkeshedern verkar vara ganska klen nuförtiden. I gamla böcker filosoferas det över om den började dö ut med skråsamhället.
Kanske det, det är ingen trend som kommit de senaste tjugo åren i alla fall. Oj vad många gubbjävlar jag träffat som gjort minsta och sämsta möjliga.

För mig är den främsta nyttan med yrkesheder att jobbet blir roligare att utföra om man strävar efter att göra det så bra man kan.
Spelar ingen roll vad det är, jag har spenderat många många timmar med att sopa golv, och även det är en konst.

Motargumentet är att man alltid får minsta möjliga lön, eller att man ska utföra så lite som möjligt utan att få sparken.

Jag anser att det är en metodik som biter en i röven, främst eftersom inget är så otäckt som lathet. Ju mindre och ju sämre man gör något, desto sämre och mindre vill man göra av allt annat.
Det är ett sluttande plan som leder rakt ner i depression och håriga handflator.

Nu ska jag bara komma fram till var yrkesheder kommer ifrån också. Jag vet verkligen inte var jag fått min från.
Inte skolan i alla fall. Där fick man bara lära sig att arbete var något konstigt och fult.

NU VET JAG!

Jag har fått det från prägling av folk som haft yrkesheder! Jag har helt enkelt spenderat för mycket tid med såna stofiler och fått en överförbar smitta.

/Peter





2 kommentarer:

  1. Fint skrivet och jag avundas dig. Jag är akademiker, den enda heder vi har är att inte fara med osanning. Sen tenderar vi att arbeta mindre.
    /Emil

    SvaraRadera
  2. Tack Emil! Nu orkar jag skriva en månad till!

    /Peter

    SvaraRadera