söndag 1 mars 2015

Havtorn med en nypa eftertanke

I höstas satte jag fyra havtorn, tre honor och en hane. Jag visste inte riktigt var jag skulle göra av dom, så jag satte dom som ett framtida vindskydd längs med åkern.

Såhär i efterhand har jag lärt mig att det kanske inte är att verkligen utnyttja havtornets egenskaper till fullo.

Det är en buske som anpassat sig för jävliga förhållanden vid havet. Saltstänk, salt jord i den mån det finns nån överhuvudtaget, hård vind, torka och klent med näring.
Är det inte jävligt nog blir den utkonkurrerad om den inte får hjälp av människor.

Havtorn borde jag sätta där det är minst av allt, längst upp på en berghäll eller nåt. Eftersom den är kvävefixerande används den ibland som gödslare i magra sluttningar.
Havtorn längst upp, sedan drar regnvattnet med sig deras överproduktion ner till klenare växter på sluttningen.

Ska jag komma ihåg när en sån situation uppkommer.

/Peter

2 kommentarer:

  1. Intressant om havtorn. Skulle nog kunna passa här med vår magra grusblandade jord.

    Tack för antirådjurstipset. Synd bara att gammalt pink luktar så illa eller det kanske är poängen. Helt klart värt att testa i alla fall.

    Allt gott
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror man nyttjar att rådjur har väldigt bra luktsinne. Antar att man skvätter ut mängder som människan inte kan uppfatta, men jag vet inte säkert.

      Intressant ämne i alla fall. Värt att experimentera med.

      Vi har ett promenadstråk här där hundägare går med sina pälsdjur.
      Där är det helt omöjligt att få fästingar eftersom rådjur skyr det stråket som pesten.
      Min teori i alla fall. Eller så är det några hundar som har fästinghalsband och skrämmer bort fästingarna.

      /Peter

      Radera