måndag 9 maj 2016

Att flytta en äldre katt.

Var på en svensexa i lördags. Sög åt mig att sköta grillen medans Johannes blev itrugad den traditionella finska sommarsoppan. 
Glad att han inte tvingade i mig den på min svensexa. Såg till att dra hem vettigt då jag var orolig inför prövningen som skulle börja på söndag, flyttandet av en äldre katt.



På det heliga internetet står det att flyttningen av uppvuxna katter kan vara väldigt stressande, då de är ingrodda med sin plats och sin familj. 
Kändes som det kunde bli extra jobbigt med den här herren som var högt älskad av sin familj, bortskämd till tusen och van vid åtta år i samma hus.
Måns behövde flytta då han var elak mot den andra katten i hushållet.

Jag är verkligen ingen expert, men jag tror att det går lättare om katten inte är nöjd med sin nuvarande situation.

Måns följde mönstret. Jätteorolig när familjen kom med honom, och smög rakt in under diskbänken så fort transportburen öppnades.
Där satt han och grät i två timmar när det gick upp för honom att hans älskade människor hade lämnat honom.
Sedan knäpptyst från kl 11 på dagen till tre på natten. Vi ville inte tränga oss på då det låter rimligt att låta katten ta det i sin egen takt.
Vi gick upp och pratade med honom på natten, en halvtimme klarade han av innan det blev för mycket och han gömde sig igen.

Sedan, knäpptyst i tolv timmar. Inte en droppe vatten, mat, kiss eller bajs på 36 timmar.

Satte upp en lampa, typ det enda konstruktiva jag lyckats med känns det som. Skulle sänkt taket så att takdosan fick plats centrerat under nockbalken.



Klockan fyra på eftermiddagen kände jag att det var dags för förhandling. Jag bönade och bad Måns att avbryta strejken och se över sin situation.
Förvånande nog gick han med på det och kom ut ur sin håla.

Efter att ha hälsat på oss och blivit ordentligt genomklappad och sett sig om i Lilla Huset lade han sig ner och började tvätta sig. Jag har aldrig blivit så glad över att se ett rövhål bli slickat.

Sedan invigde han kattlådan. Lättnaden hos nyblivna husse och matte var total, vi skålade omedelbart i irländsk cider.



Jag gick ut och hämtade lite mat i Stora Huset. När jag klampade förbi gaveln blev Måns rädd igen och gick ner i sin håla.
Fick förklara att det bara var jag när jag kom in igen, han förstod och kom ut.



Nu har han däckat mitt på golvet, och jag kommer inte åt kylskåpet. Ett lätt pris att betala. Jag är osäker på om han sovit överhuvudtaget sen han kom hit.



Avslutar med en bild på min favorithund, Vilma. Tretton år, ont i benen och halvdöv. Och alldeles underbar.



/Peter


2 kommentarer:

  1. Haha... Finns statistik på hur många gånger du på bloggen använt ordet röv i olika former?

    Har ett förslag på rubrik angående mygglarver och rovdjur:
    Balans mellan rov och röv. Vad sägs om den?
    /Jan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Röv. Ett av de vackraste och mest dynamiska orden i det svenska språket.

      /Peter

      Radera