fredag 27 maj 2016

Vad man behöver veta för att komma igång med lera som byggmaterial.

Jag tänkte försöka skriva en instruktion där jag får in de viktigaste bitarna om att jobba med lera.
Lätt n00b-varning för den hyfsat insatte.

Till den lättkränkte vill jag säga att detta är mina personliga åsikter som mycket väl kan vara skitfel. Invänd gärna, sånt älskar jag, men då vill jag ha argument om varför man bör göra annorlunda.

Leran är bindemedlet, den behöver magras med något för att bli mer användbar och inte spricka som satan. Idag använder vi oftast bruten sand med vassa korn, en produkt vi ägnar alldeles för lite tacksamhet.
Förr fick man nöja sig med siltig lera eller att magra med t.ex. sågspån. Ser man bland annat i gamla recept för lertegel. Då krymper materialet sjukt mycket eftersom även sågspån sväller av vatten.

I Sverige är vi bortskämda med väldigt fin lera. En bekant skulle ta in en hantverkare från Tyskland. Han ville tvunget köpa lerpulver från utlandet. Låter som vansinne.
Om du inte har lera någon halvmeter ner i backen på tomten är det enklast att ringa runt bland traktens entreprenadfirmor och be om ett lass lera.
Beroende på ditt projekts storlek förstås.

Jag brukar blöta upp leran åtminstone ett dygn i ett badkar innan jag ska använda den. Allra finast blir det om man lägger frusen lera i blöt. Då sprängs den sönder väldigt väl. Så blyga inte för vinterputsande.

Sanden bryr jag mig inte så mycket om. Jag ringer till Benny och ber om ett lass mursand. Sedan siktar jag den till den fraktion jag vill ha. Det är enbart till finputs man behöver göra detta, då vill du få bort allt grövre än 3-4 mm i diameter. Mängderna är ganska små då, så jag finner inte siktandet alltför betungande.

Ofta används armering för att göra putsen starkare. Vanligast är halm. Jag gillar att samla böset som ligger på bondens loge. Det som ramlat ur balarna. Det är naturligt kortare, och trasslar inte in sig så förbenat i blandaren. Nackdelen med kortare strån är att det inte armerar lika väl som längre. Allt är en kompromiss här i världen.
Halmen vill man ha i sent i blandaren, så det inte bryts sönder alltför mycket. Såvida du inte vill det förstås. Kör halmen längre om du gör en finputs, så den sönderdelas i mindre fibrer.
Eller var en snobb som jag och använd hampa eller linfibrer till finputs. Jag köpte en kubik hampa i storsäck av någon bonde i Västergötland. Roger hette han nog.

Verktygen jag använder är tvångsblandare, nitrilhandskar, massaslev och liten rivbräda. Samt putsguider om jag vill få en väldigt plan yta.
Till mycket små projekt kan man klara sig med borrmaskin och visp. Prova att bygga en cob-ugn innan du inbillar dig att du klarar ett hus utan tvångsblandare.
Det sägs att begagnade tvångsblandare är talrika i Danmark.

Jag använder typ samma recept till allt. 1 volymdel lera och 4 volymdelar sand. Tillsätt vatten till den konsistens du tycker är trevlig att arbeta med. Armering efter smak, 2-3 volymdelar kanske kan vara en början?
Det här är till stor del en smak och erfarenhetsfråga. Prova lite, det kan knappt gå åt helsike.
Vill du ha en lättare produkt att till exempel fylla innerväggar med är eldningsflis otroligt smidigt att använda. Runt 8 delar flis till 1 del lera och 2 sand.

Utomhus brukar man blanda i en del färsk koskit också. Det ska göra putsen starkare. Bonden kommer skratta tills han kissar på sig när du irrar runt i kohagen med en spann var och varannan dag.
Ge fan i koskiten inomhus, då möglar det lätt.

Lerputs fäster lydigt på det mesta. Ju slätare underlag, desto tunnare lager måste du lägga åt gången. Ett tjockare lager krymper mer av någon anledning. Lägger du på 4 cm på slätspont kommer det sitta jättebra blött, för att sedan lossna när blandningen krymper. Minsta motståndets lag gäller, är sammanhållningen inom putsen större än underlagets friktion är det där det kommer ge med sig.

Öka underlagets friktion med borrade hål, yxhugg, nät, fasthäftade pinnar. Fantasin och tiden sätter gränserna. Om du använder nät behöver hålen vara ganska stora, minst 2*2cm för att putsen ska nå igenom och kleta fast på underlaget. 4*4 cm om nätet är grovt, t.ex. kokosnät.

Man brukar börja med att kleta ner underlaget med en väldigt lös och kletig puts. Kallas i folkmun för klisterlager. Det är till för att öka vidhäftningen. Många använder en extra fet puts till detta 1:2 blandning. Jag brukar fuska och bara blanda vanlig puts extra lös i en hink.

Om underlaget är ojämnt och mjukt, till exempel halmbalar, vill man bygga upp ett lager på i genomsnitt runt 4 cm. Så det blir lite självbärande och mysigt. Detta lager kallas utstockning. Lägger du på det i ett lager kommer det spricka mer än om du lägger det i två.
Jag föredrar att lägga utstockningen med massaslev. Anledningen till detta är att man då smetar ut kokorna i tunna "fjäll" som överlappar varandra. Det leder till en starkare puts där fibrerna låser bättre.

En fundering här. Johannes Riesterer förordar att man inte binder samman träreglarna med halmbalarna och putsen. De rör sig olika, och då finns en risk att putsen kommer spricka. Jag tror det kan ligga mycket i detta utomhus. Om du använder nät, fäst det alltså inte i reglarna. Inomhus är miljön jämnare, och jag tror det är skit samma.

Om underlaget är fast, trä eller kanske en reglad vägg med lertegel eller annat i facken brukar jag dra över alltihop med kokosnät och putsa in det i ett 1-1,5 cm tjockt lager.
Det är säkert fusk, men jag behöver bära mindre puts och resultatet blir ändå bra.

Inomhus kommer du behöva en avfuktare för att torka ut väggarna på rimlig tid. Förutom några månader mitt på sommaren när du ändå jobbar utomhus.

När utstockningen inomhus torkat och spruckit färdigt är det dags för finputsen. Den behöver läggas tunt.
Ett putslager på 0,5-1 cm spricker inte. Över 1 cm börjar sprickor uppträda. Jag smetar på den med massaslev och när den "satt sig", alltså torkat så pass att den inte smetar "river" jag den med rivbräda. Detta jämnar till ytan och ruggar upp den lite. Det brukar ta några minuter innan den satt sig.
Jag vill få en yta som är så grov som kornstorleken i sanden. Då blir det lättare att foga mot torr puts och laga skadad puts.
Andra tekniker är svampar, borstar m.m. Då är det också ganska lätt att jobba ihop fogar. Men jag diggar inte det utseendet.
Några små ytor har jag glättat med massasleven för att få en mängd facetter.

Just det, foder och lister. Antingen är du modern och sätter upp tak och golv först och så långt in att du kan putsa mot och skita i lister. Det kommer spara dig en massa pengar. Lister är dyrt.
Du kan putsa fram lister med profilskrapor också om du är en riktig hunk.

Eller så sätter du upp listerna först och finputsar mot dom. Det kommer spara dig en massa glipor och problem. fast du måste masker och strula mycket när du målar.
Jag valde att finputsa först och sätta listerna sedan. Förmodligen sämre.

Till ytbehandling föredrar jag äggoljetempera. Mixa ihop 1 del lera, 1 del linolja, 1 del ägg och 2 delar vatten och måla med. Antingen som slutlig färg om du gillar grunt, eller som en grundning. Ju fler lager du lägger, desto mörkare brunt blir det. Första lagret blir ljust beige, andra lagret en fin brun nyans. Kolla på Youtube när Milis Ivarsson målar. tekniken är annorlunda mot linoljefärg.

Måla inte med linoljefärg, det går åt abnorma mängder, väggen ser ut som den är inbakad i plast, och det blir även plasttätt.
En del tjatar om tapetlim. Jag har provat, och tyckte inte det tillförde något värde överhuvudtaget.

När utstockningen utomhus torkat och spruckit färdigt är det dags att våndas. Vi har valt att lägga ett mellanlager med lerkalk och sedan kalkputs.
Enbart lerkalk håller bra också. Jag tycker lerkalken kräver mer sand för att inte spricka. Experimentera lite med sandmängden. 50/50 kalk och lera är ganska vanligt.

Måla med kalkfärg och hoppas att inte alltihop ramlar ner i vinter.

4 kommentarer:

  1. Vilket ambitiöst inlägg! Tack! Återkommer förhoppningsvis nästa sommar med lite frågor. Eller har en redan nu.
    Hampan från Roger, vilken form är den i? Jag brukar köpa hampaströ till kaninerna från honom, gillar att använda det i odlingarna senare men undrar om det är samma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han kallade den för långfibrig isolering om jag minns rätt.

      Radera
    2. Vad heter han förresten? Och företaget?

      Radera
  2. Aha bra, långfibrig isolering, lägger på minnet. http://hampaprodukter.se/wp/
    Hampaproduker i Grästorp

    SvaraRadera